Begravningskramande – Ja eller nej?
Svaret är nej. Åtminstone om man ska tro folkvettsexperterna. 
Som gäst bör du aldrig krama de närmast anhöriga under själva begravningsceremonin. Detta gäller såväl vid kyrkliga som borgerliga begravningar. Kramarna bör sparas till senare, exempelvis till minnesstunden.
Vidare bör man som begravningsgäst alltid låta de anhöriga ta initiativet till en kram. Att tränga sig på en förkrossad och nära anhörig är respektlöst snarare än omtänksamt. Detta gäller oavsett hur god tanken än må vara. Detta menar i alla fall kyrkoherden Maria Scharffenberg tillsammans med folkvettsexperten Magdalena Ribbing i DN:s vett- och etikettspalt (15/9 2015).
Begravningskramandet tenderar ofta att ske i samband med avskedet vid kistan
Att krama om de närmast anhöriga mitt under begravningsceremonin är en relativt ny sed. I regel väljer gästerna att omfamna de närmast anhöriga efter sitt avsked vid kistan, den s.k. defileringen.
Tanken bakom begravningskramandet är givetvis att visa medlidande och omtanke. Det finns en önskan att trösta. Enligt kyrkoherden Maria Scharffenberg bör man dock reflektera över huruvida detta beteende verkligen skänker tröst i stunden eller inte.
Enligt Scharffenberg leder det oinbjudna kramandet till att de anhöriga försätts i en mycket obekväm situation. Hon menar att de anhöriga oftast har fullt upp med sig själva, allra helst vid extra sorgliga begravningar. Fokuset ligger på att inte bryta ihop fullständigt. På att klara sig igenom. På att andas. Att i det läget tvingas ta emot en kram från någon som inte tillhör de allra närmaste känns för de flesta bara besvärande och pressat. Detta hur välmenande kramen än må vara.
Begravningskramandet skapar en dominoeffekt
Utöver att begravningskramandet kan vara besvärande för de närmast anhöriga kan detta fenomen även försätta övriga gäster i en obekväm situation. När kramandet väl har satts igång är det svårt för efterföljande gäster att avstå. Det finns givetvis ingen som vill riskera att uppfattas som känslokall av övriga gäster. Detta oavsett hur ytligt bekant man än må vara med den avlidne.
