1. Lavendla Juridik

Immaterialrätt

Immaterialrätt är den del av juridiken som bland annat reglerar ensamrätter för uppfinningar, varumärken, mönster, samt konstnärliga och litterära verk. Immaterialrätten är med andra ord det rättsområde som behandlar rätten till skydd för olika typer av immateriell egendom. Immateriell egendom är sådant som man inte direkt kan ta på fysiskt men som inte sällan innehar stora ekonomiska värden - till exempel en logotyp. 

Om du exempelvis skapat en helt ny typ av uppfinning, skrivit en bok, byggt en app, använt egna varumärken i din marknadsföring m.m. är det viktigt att skydda rätten till dina skapelser. Immaterialrätten kan ge dig juridiskt skydd mot att konkurrenter använder dina värdefulla skapelser, utan din tillåtelse. Genom att förstå hur immaterialrätten fungerar, kan du juridiskt försäkra dig om att stora ekonomiska värden som dina skapelser genererar inte går förlorade till konkurrenter. 

Grundläggande immaterialrätt

De fyra mest centrala immaterialrättsliga regelverken behandlar patent, varumärken, mönsterskydd och upphovsrätt. Det finns också lagstiftning som kompletterar och överlappar immaterialrätten, såsom regler om företagshemligheter, sekretess och konkurrensklausuler (vissa kategoriserar till och med denna lagstiftning som tillhörande immaterialrätten). Myndigheten Patent- och registreringsverket, PRV, sköter handläggning av immaterialrättsliga ansökningar och registrerar skydd för olika typer av immateriella rättigheter.

Poängen med immaterialrätt är att innehavaren av en skapelse ska kunna få ensamrätt till skapelsen. Ensamrätten ger innehavaren av skapelsen juridiska och ekonomiska rättigheter. Det kan till exempel handla om möjligheten att licensiera ut ensamrätten till andra företag och aktörer, för att på så vis tjäna pengar (genom franchising- och licensavtal). Centralt för ensamrätten är också att den gör det möjligt att juridiskt förhindra andra från att använda de rättigheter som ensamrätten ger innehavaren. De juridiska sanktionerna som ensamrätten ger innehavaren är både av civilrättslig- och offentligrättslig karaktär. Civilrättsligt kan innehavaren få rätt till ersättning från den som nyttjat den immateriella rättigheten utan innehavarens tillstånd. Offentligrättsligt kan ett otillåtet användande av en immateriell rättighet leda till bland annat böter eller fängelse. 

Sammanfattningsvis innebär den ensamrätt som immaterialrätten ger rättighetsinnehavaren en exklusiv rätt att hindra andra från att tillverka och använda det som skyddas. 

Ensamrätten är dock inte helt oinskränkt, utan påverkas av konkurrenslagstiftning. Konkurrenslagstiftningen förbjuder exempelvis missbruk av dominerande ställning (när ett företag har betydande marknadsandelar och missbrukar detta på ett sätt som gör att konkurrenter och konsumenter missgynnas). Vidare kan licensavtal under vissa förutsättningar förbjudas, om de är konkurrensbegränsande. Immaterialrätten begränsas på så vis av intresset om fri konkurrens. Även andra intressen begränsar immaterialrätten, exempelvis den grundlagsstadgade yttrandefriheten.

Immaterialrätt i lag - vart regleras patentskydd, varumärkesskydd, mönsterskydd och upphovsrätt?

Immaterialrätten är i stor utsträckning internationell

Immaterialrätten i Sverige bygger i stor utsträckning på internationella konventioner och EU-lagstiftning. EU-lagstiftningen inom det immaterialrättsliga området är till stor också utformad efter internationella konventioner. Bland de internationella organisationerna som behandlar immaterialrätt kan nämnas exempelvis WIPO (World Intellectual Property Organization). 

I svensk lag regleras patent, varumärkesskydd, mönsterskydd och upphovsrätt huvudsakligen i följande lagar: 

  1. Patent regleras i patentlagen
  2. Varumärkesskydd regleras i varumärkeslagen.
  3. Mönsterskydd regleras i mönsterskyddslagen.
  4. Upphovsrätt regleras i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Du kan läsa vidare om de olika typerna av immateriella rättigheter nedanför. Varje immaterialrätt utvecklas dessutom i mer detalj i separata artiklar. Har du frågor som berör immateriella rättigheter är det klokt att tala med en jurist.

Duktigt jurist inom immaterialrätt är väl värd sitt arvode

Immaterialrätten är omfattande och kan ofta ha enormt stor ekonomisk betydelse. Att tidigt skydda sina skapelser på ett juridiskt korrekt sätt kan spara både stora summor pengar och tid. För att vara säker på att du får det skydd som du önskar, är det en god idé att tala med en jurist. Juristen kan identifiera vilka skydd du bör söka, och även hjälpa dig med ansökningsförfarandet. Om någon gjort intrång i dina immateriella tillgångar, kan en jurist företräda dig och kräva ersättning. En jurist kan även företräda dig i en eventuell immaterialrättslig tvist. 

Översiktlig genomgång immaterialrättens centrala delar: patentskydd, varumärkesskydd, mönsterskydd och upphovsrätt

Patent

Patent ger ensamrätt för en ny teknisk lösning på ett problem. Om du har skapat en uppfinning och vill ha rätt att ensamt begagna uppfinningen och förhindra att konkurrenter använder den utan ersättning till dig, ska du söka patent.  

Enligt patentlagen behöver vissa krav vara uppfyllda för att det ska vara möjligt att erhålla patent för sin uppfinning. Kraven kan förenklat sammanfattas till:

  • Uppfinningen ska ha teknisk karaktär.
  • Uppfinningen ska ha teknisk effekt.
  • Uppfinningen ska vara reproducerbar. 
  • Uppfinningen måste vara ny och skilja sig väsentligt från vad som var känt sedan tidigare. Kravet på att uppfinningen ska vara ny, är långtgående. Allt som är offentliggjort, oavsett vart i världen, anses vara känt och inte nytt vilket omöjliggör patent. 
  • Patentansökan måste uppfylla vissa formella krav för att beviljas. 

Enligt huvudregeln varar patent i högst 20 år, från den dag som ansökan lämnades in. Patentinnehavaren måste då betala årsavgifter till PRV för att patentet ska gälla. Patentinnehavaren kan förbjuda andra att förfoga över uppfinningen på vissa sätt. I huvudsak handlar det om möjligheten att förhindra andras:

  • Tillverkning och marknadsföring av patentskyddade produkter.
  • Användande av ett patentskyddat förfarande.
  • Användande/marknadsföring av en produkt som genererats genom patentskyddat förfarande (till exempel en metod för tillverkning).  

Om du vill veta mer om patent kan du läsa vår artikel om patent. 

Varumärkesskydd

Ett varumärke är ett kännetecken för ett företag och dess utbud av varor och tjänster. Flera företag använder sig av symboler och kännetecken för sina produkter och tjänster. Varumärken med symboler och kännetecken används bland annat i syfte att skapa igenkänning hos sina kunder. Symbolerna och kännetecknen kan bestå av figurer, ord, bokstäver, slogans, ljud med mera. Det kan också finnas kännetecken för själva utformningen av en produkt. Exempel på världskända varumärken är Coca-Cola och Nike. 

Varumärken kan innehålla stora, betydelsefulla ekonomiska värden för företag. Om ett företag till exempel levererar varor av hög kvalitet och konsumenter är nöjda med produkten, kan de börja associera företagets varumärke med hög kvalité. Då kanske konsumenterna väljer att fortsätta handla produkter från företaget, framför liknande produkter från andra företag. Det är inte ovanligt att kunder är lojala mot varumärken som de tycker om. Efter ett tag kan varumärket och företaget associeras med gott renomé. Innehavaren av ensamrätten till varumärket kan se till att andra företag inte snyltar på företagets renomé. Varumärkeslagen skyddar varumärken och varukännetecken för produkter och tjänster och ger innehavaren ensamrätt till varumärket. 

Varumärkesskydd kan uppnås på två sätt: 

  1. Skydd genom registrering hos PRV.
  2. Genom inarbetning. Inarbetning innebär i korthet att företagets varumärke är tillräckligt känt för den kundkrets som varumärket riktar sig till (omsättningskretsen), så att det fungerar som ett varukännetecken.

Oavsett skydd genom registrering eller inarbetning, så måste varumärket ha särskiljningsförmåga för att erhålla skydd. Det innebär kort att företagets varumärke måste kunna särskiljas från andra aktörers varor och tjänster. Enligt huvudregeln går det inte att få ensamrätt till något som endast beskriver företagets vara eller tjänst, exempelvis “kylskåp”. Alla företag som exempelvis säljer kylskåp måste kunna använda sig av ordet kylskåp i sin verksamhet. 

Ofta är det en god idé att registrera varumärket och inte enbart förlita sig på inarbetning, för att få bästa möjliga skydd. Registrerat varumärke gäller i 10 år, och kan förnyas ett obegränsat antal gånger. Inarbetat varumärke har skydd så länge det finns kännedom om varumärket hos kundkretsen. Innehavaren av ensamrätten till varumärket kan hindra andra att använda varumärket som ett kännetecken för sina produkter eller tjänster. Det gäller identiska varumärken såväl som förväxlingsbara varumärken. Till exempel kan innehavaren av varumärket förhindra att ett annat företag använder det skyddade varumärket på sina egna produkters förpackningar. 

Du kan läsa mer om varumärkesskydd i vår artikel om varumärken

 

Mönsterskydd

Det är möjligt att skydda en produkts design, det vill säga utseende. Flera produkter köps just för att deras design är tilltalande. Mönsterskyddslagen möjliggör skydd för design och formgivning av produkter. Godis, möbler, lastbilar, och mobiltelefoner är exempel på produkter som kan mönsterskyddas. Tillämpningsområdet för mönsterskydd är med andra ord omfattande. Den som skapar mönstret benämns formgivare och har rätt att registrera mönstret hos PRV. 

Det går inte att skydda detaljer i en produkts utseende som endast bestämmer produktens tekniska funktion. För tekniska lösningar får skydd istället sökas genom patenträtten. Mönsterskydd kan erhållas normalt genom registrering, men det finns enligt EU-lagstiftning också möjlighet till att mönsterskydd uppstår utan registrering. Formgivning kan också under vissa premisser skyddas genom upphovsrätten. För att innehavaren ska få ensamrätt krävs det att mönstret är nytt och särpräglat. 

För mönsterskydd är nyhetskravet inte lika långtgående som det är för patent. Huvudregeln är att mönstret inte får vara offentliggjort sedan tidigare, men formgivaren kan även om hen offentliggjort mönstret inom ett år därefter ansöka om mönsterskydd (denna nyhetsfrist kallas för grace period). För att ett mönster ska anses särpräglat ska en kunnig användares helhetsintryck, skilja sig tillräckligt mycket från tidigare kända mönster. 

Mönsterskydd gäller i fem år från dagen för ansökan. Mönsterskyddet kan förlängas i högst 25 år. Att inneha mönsterrätt innebär att ingen annan än innehavaren får nyttja mönstret, utan innehavarens tillstånd. Exempelvis får andra inte tillverka och sälja produkter som innehåller mönstret. Inte heller marknadsföring, lagerhållning eller import och export av mönstret är tillåtet utan innehavarens tillstånd. 

Du kan läsa mer om mönsterskydd i vår artikel om mönsterskydd.

Upphovsrätt

Upphovsrätten är till för att skydda konstnärligt skapande, till exempel film, fotografier,musik, och litteratur. Även datorprogram kan få upphovsrättsligt skydd. Skyddet går inte att söka, utan uppstår automatiskt när vissa förutsättningar är uppfyllda. Upphovsrätten ger kreatörer ensamrätt att bestämma över sina egna skapelser. Ensamrätten innebär att kreatören får bestämma hur skapelsen får framföras, spridas och visas. Upphovsrätten gäller i 70 år efter upphovsmannens bortgång. Det är inte ovanligt att skapelser inom ett företag har upphovsrättsligt skydd, utan att kreatörerna är medvetna om det. 

Upphovsrättsligt skydd uppstår för ett verk, om verket har verkshöjd. Med verkshöjd avses tillräcklig grad av originalitet. Det är alltså originaliteten av verket, som ger upphovsrättsligt skydd. Såvida verket i fråga omfattas av upphovsrätten och har verkshöjd, uppstår upphovsrättsligt skydd direkt. Ingen ansökan till PRV eller annan myndighet behöver göras för att erhålla skydd. Den som skapat verket blir innehavare till ensamrätten av verket. Skaparen brukar kallas för upphovsman eller upphovsperson. 

Om ett verk skapas i gemensam regi, exempelvis om ett band skapar en låt tillsammans, kan det bli klurigt att avgöra hur upphovsrätten ska fördelas. I situationer där verk skapas gemensamt är det en god idé att på ett tidigt stadie gemensamt avtala om hur upphovsrätten till verket ska regleras. Att förlita sig på upphovsrättslagen i en sådan situation kan leda till otillfredsställande resultat. I anställningsförhållanden är det lämpligt att genom avtal reglera hur de anställdas alster ska behandlas. En av de viktigaste frågorna att besvara i anställningsavtal är vem som ska få rätten till verket. I vissa fall finns lagstiftning som reglerar hur verk som anställda skapat rättsligt ska behandlas, till exempel gäller att datorprogram som anställda skapar i anställningen tillfaller arbetsgivaren om inget annat har avtalats. Upphovsrätten bör också regleras i avtal med konsulter. 

Upphovspersonens ensamrätt till verket medför att upphovspersonen kan hindra andra från att använda verket. Upphovspersonen kan förhindra:

  • Att andra framställer exemplar av verket.
  • Att verket tillgängliggörs för allmänheten. 

Upphovspersonen omfattas också av en ideell rätt. Den ideella rätten innebär att upphovspersonen ska omnämnas i samband med att dennes verk tillgängliggörs för allmänheten. Andra får heller inte använda verket i sammanhang som är kränkande för upphovspersonen. 

Intrång i ensamrätten förekommer vid rena plagiat. Om det uppkommer tvist och frågan om intrång ska bedömas, tittar domstolen på om den som påståtts gjort intrång skapat någonting som är tillräckligt nytt och självständigt. Om verket är tillräckligt nytt och självständigt, har inget intrång skett. Det krävs relativt lite för att ett verk ska anses vara något nytt och självständighet. Som övriga immateriella rättigheter är också upphovsrätten föremål för begränsningar. Upphovsrätten tillhör den immateriella rättighet som har flest begränsningar då flera andra viktiga intressen har fått företräde. Bland annat måste den grundlagsstadgade yttrandefriheten gälla oaktat upphovsrätten. 

Vilka juridiska konsekvenser aktualiseras vid intrång i immateriella rättigheter? 

Immateriella rättigheter får sitt värde genom att de skyddas juridiskt. Sanktionsreglerna avseende ekonomisk ersättning  och straff liknar varandra för patent, varumärken, mönsterskydd och upphovsrätt. 

 

Ekonomisk ersättning vid intrång i ensamrätt

Vid intrång i en ensamrätt har innehavaren av ensamrätten rätt till ersättning av den part som begått intrånget. Det spelar ingen roll om intrånget skett med uppsåt eller av oaktsamhet. Den part som begått intrånget ska betala skälig ersättning till innehavaren av ensamrätten. Har intrånget skett med uppsåt eller oaktsamhet kan ersättningen bestämmas till ett högre belopp. 

Vid beräkningen av ersättningens belopp tas det hänsyn till bland annat: 

  • Rättighetsinnehavarens uteblivna vinst.
  • Den vinst som den som begått intrånget gjort.
  • Skada på immaterialrättens anseende.
  • Ideell skada.
  • Rättighetsinnehavarens intresse av att intrång inte begås. 

 

Straffrättsliga sanktioner för den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet gjort intrång i en immaterialrättighet

Normalt utgår böter för den som av uppsåt eller grov oaktsamhet gör intrång i en ensamrätt. Intrånget kan i allvarligare fall också leda till fängelse. Domstolen kan i vissa situationer besluta att immateriell egendom som använts brottsligt, förverkas. Domstolen kan också meddela ett förbud mot fortsatt användning av den immateriella rättigheten. Beslutet kan förenas med vite, vilket betyder att den som fortsätter göra intrång kan bli tvungen att betala ersättning till staten.