Vinnare av Lavendlas stipendium för hållbarhet 2021

Miriam – En jurist som brinner för klimatet

Lavendla har beslutat att tilldela Lavendlas Stipendium för hållbarhet på 10 000 kr till Miriam Herlitz Bäckman, nyexaminerad jurist vid Lunds universitet för hennes arbete “Adjudicating Climate Change – The Role of Human Rights Litigation in Climate Change Mitigation“.

Vi fångade henne för en snabb intervju.

Hej Miriam! Vem är du?
Jag är en nyexaminerad 25-åring från Stockholm. För några veckor sedan började jag arbeta som notarie vid Stockholms tingsrätt. Mitt allra största intresse i livet är att resa – utöver Sverige har jag under olika perioder i livet studerat eller arbetat i Berlin, Nairobi, Amsterdam, Montréal och New York. Jag har tre äldre bröder och en sambo som kommer från England. På min fritid vill jag helst av allt umgås med mina vänner, äta god mat, träna, läsa och se på tv-serier. Jag började studera juristprogrammet i Lund år 2016 och inriktade mig på folkrätt och mänskliga rättigheter. Jag valde att studera juridik därför att jag brinner för utvecklingsfrågor. I framtiden hoppas jag kunna arbeta med något där juridiken används som ett verktyg för att åstadkomma positiv förändring på något sätt.

Hur känns det att vinna stipendiet?
Det känns fantastiskt, jag kände mig väldigt tacksam och rörd när jag fick veta det. Jag tycker stipendiet är ett bra och viktigt initiativ för att uppmuntra och uppmärksamma arbeten inom hållbarhet och minskad klimatpåverkan, och det känns väldigt fint att få vara en del av det.

Berätta kort om din forskning med egna ord, så en lekman kan förstå?
Min forskning består av min masteruppsats inom ramen för juristprogrammet. Jag analyserade om och hur mänskliga rättigheter kan användas som verktyg för att förmå stater att minska sina klimatutsläpp. Bakgrunden till ämnet är att det på senare år går att urskilja en ny trend där individer stämt stater i domstolar för att förmå dem att minska sina klimatutsläpp. De fallen jag fokuserar på i uppsatsen är de där individer argumenterat för att staternas höga utsläpp av växthusgaser kränker deras mänskliga rättigheter (jag kallar fallen för ”rättighetsbaserade tvister”). Som exempel kan nämnas ett av de mest uppmärksammade fallen i denna kategori: Urgenda Foundation v. Nederländerna. I detta fall fastslog Nederländernas högsta domstol att den nederländska staten är skyldig att minska sina utsläpp med minst 25 % till slutet av 2020 jämfört med 1990 års nivå. Högsta domstolen ansåg att detta följer av den nederländska statens skyldigheter under artikel 2 (rätten till liv) och artikel 8 (rätten till privat- och familjeliv) i Europakonventionen.

Uppsatsen kartlägger och analyser rättighetsbaserade tvister av detta slag i internationella, regionala och nationella domstolar fram till maj 2021. Vidare identifieras och analyseras de huvudsakliga faktorerna som kan påverka utgången i målen eller huruvida domstolen ens tar upp målen till prövning.

Varför är forskning inom det här området så viktigt?
Klimatförändringar är vår tids ödesfråga, konsekvenserna är förödande och förväntas bara bli värre. Stigande havsnivåer, extrema temperaturer, torka och så vidare försvårarar förverkligandet av de flesta mänskliga rättigheterna. Trots flera internationella överenskommelser som syftar till att få stater att minska sina utsläpp (exempelvis Parisavtalet) är utsläppsnivåerna alldeles för höga. Detta visar på otillräckligheten av befintliga åtgärder och det akuta behovet av nya. Det är därför viktigt med mer forskning om hur klimatutsläppen kan minskas från olika forskningsområden, inte minst från det juridiska.

Är det något du vill fortsätta forska om/arbeta med?
Det vill jag absolut göra. För några veckor sedan började jag arbeta som notarie vid Stockholms tingsrätt och den anställningen pågår under två år. Efter det vill jag arbeta med utvecklingsfrågor och det hade varit särskilt intressant att arbeta med just kopplingen mellan mänskliga rättigheter och klimatet.

Vad är de största utmaningarna just nu när det kommer till klimatjuridik på internationell nivå?
Den mest övergripande utmaningen är att det internationella och regionala människorättssystemet i sin nuvarande form är otillräckligt för att hantera klimattvister. Otillräckligheten ligger i utformningen av de reglerna som domstolarna har, till exempel regler om vem som får skicka in en stämningsansökan, vilken typ av skada en stat kan hållas ansvarig för och hur ansvaret för en viss skada kan fastställas. I min uppsats identifierar jag fyra sådana områden som försvårar möjligheten att nå framgång i dessa tvister och dessa är talerätt, extraterritoriell jurisdiktion, ansvar och orsakssamband, samt maktdelning. För att illustrera utmaningen med några av dessa områden i förhållande till klimatförändringar kan man säga att skada till följd av klimatförändringar är ofta uppskattningar om framtida, systematiska och gränsöverskridande skador upplevda av ett obestämt antal personer. Denna typ av skada är svår att integrera i det nuvarande människorättssystemet som syftar till att skydda specifika individer från isolerade skador inom ett begränsat territorium. Det är också svårt att fastställa hur mycket en stat bör minska sina utsläpp i förhållande till andra stater, liksom att fastställa ett orsakssamband mellan en specifik stats utsläpp av växthusgaser och den efterföljande skada detta orsakar människor. Människorättssystemets regler måste därför anpassas och ändras för att domstolarna ordentligt ska kunna hantera tvister som rör rättighetskränkningar orsakat av klimatutsläpp.

En annan övergripande utmaning är brist på politisk vilja. Politiskt engagemang är nödvändigt dels för att säkerställa verkställigheten och efterlevnaden av domarna, dels för att möjliggöra en förändring av människorättssystemet så att det anpassas och rustas för att hantera klimatfrågan.

Hur ser framtiden ut för juridikens möjlighet att påverka klimatförändringarna?
Jag är optimistisk och tror att juridiken kommer vara ett viktigt verktyg i kampen mot klimatförändringarna. De många nationella tvisterna som haft positiva utgångar visar att juridiken påverkar redan idag och att potential finns. Dessa tvister har redan resulterat i direkta lagändringar vad gäller klimatåtaganden, och såklart även en ökad medvetenhet hos allmänheten kring frågan. Denna potential verkar i nuläget vara störst när det kommer till nationella rättsordningar. Just nu är tyvärr de regionala och internationella människorättsdomstolarna inte anpassade i tillräcklig grad till frågan om klimatförändringar. Detta betyder dock inte att så inte kan ske i framtiden. Människorättssystemet är levande och dynamiskt och ska anpassas till den tid vi lever i och till de utmaningar vi står inför. Jag tror att det är oundvikligt att människorättssystemet så småningom anpassas och tar mer hänsyn till klimatförändringarna. Med tanke på att klimatförändringar utgör det största hotet mot mänskliga rättigheter i världen idag, framstår det faktum att människorättssystemet inte är rustat för att hantera problemet som mycket märkligt.

Vad ska du göra med pengarna?
Jag ska spara dem för när jag flyttar utomlands igen för att arbeta eller kanske studera något mer.

Med det tackar vi Miriam så mycket för intervjun och önskar henne all lycka i framtiden.

Läs Miriams arbete här: Extern länk till Lunds universitet