Med rötter i norr är jag uppvuxen i en by utanför Linköping. Där växte jag upp med mina tre syskon och familjens alla husdjur; allt från katt och hund till kakadua och chinchillor. Det var alltså liv och rörelse mest hela tiden och detta formade mig till den sociala, djurälskande människan jag är idag.
Tillsammans med min familj, våra två katter och vår hund bor jag i min hemstad Linköping, men jag spenderar ändå gärna mycket tid i skogen. Det enda som kan mäta sig med våra svenska skogar är de skotska hedarna där jag vandrade mycket under tiden jag bodde i Stirling, nordväst om Edinburgh. När jag inte reser eller vandrar i skogen spenderar jag gärna tiden med en kopp te och en bra film. Mina morföräldrar ägde videobutiker när jag växte upp så man kan säga att filmvärlden är som ett andra hem för mig.
Tidigare har jag arbetat som processledare på ett arvsfondsprojekt med fokus på diskriminering av subkulturer. När jag växte upp blev jag utsatt för väldigt mycket mobbning, så när jag fick chansen att arbeta för allas rätt till sin egen identitet så nappade jag direkt. Jag lärde mig så otroligt mycket under denna tid, om hur man arbetar nära människor samt hur man bemöter människor på ett öppet och fördomsfritt sätt. En egenskap som har jag har mycket användning av som begravningsrådgivare.
När jag berättade för min pappa att jag skulle bli rådgivare så log han och sa att det enda som förvånade honom var att det tagit sådan tid för mig att fatta det beslutet. Jag förstod vad han menade. Olika människor har olika kall här i livet; vissa blir läkare eller lärare och andra blir begravningsrådgivare.
Jag har alltid varit intresserad av begravningsceremonier och när jag läste en kurs om medeltida kulturer på universitetet så var det främst begravningskulturen som lockade. Människans behov av ett sista avsked och ett värdig avslut för sina kära är inspirerande.
Att få vara med och guida en sörjande människa och hjälpa denne att få ta avsked av en älskad är en oerhörd ära och jag är mer än stolt över mitt kall.
