Knista kyrka

Knista kyrkby är belägen i ett uppodlat, kuperat landskap i Närkes västra skogsbygder. Kyrkan ligger i utkanten av byn, på en svag höjdrygg. Det omgivande småbrutna jordbrukslandskapet, ingår i ett större område av riksintresse för kulturmiljövården i Västernärke. I miljön kring kyrkan finns en liten timrad tiondebod, flyttad och senare använd som bårbod, sockengård, f.d. skola (nu församlingshem), fattigstuga från 1756.

Knista kyrka är en enskeppig salkyrka med torn i väster och tresidigt kor i öster. Koret är bredare än det medeltida långhuset. Långhusets har sadeltak och korets tak följer samma fall men springer ytterligare utanför långhusfasaden följande kormurarna. Den medeltida sakristian i norr ansluter mot långhusväggen och korets nordvästra anslutning mot långhuset.

Sedan 1986 finns en tillbyggnad, i stil och utformning som sakristian, som ansluter till norra korväggen. Mellan dessa byggnader finns entré till tillbyggnaden och sakristia.

Av den äldsta stenkyrkan återstår västtorn och långhus, troligen uppförda under 1100- eller tidigt. 1200-tal. Den äldre delen av kyrkan består av torn och långhus utförda i välhuggen kalksten, på det sätt som var vanligt under medeltiden. En dendrokronologisk undersökning tyder på att långhuset kan vara uppfört redan 1123, vilket i så fall gör Knista kyrka till den äldsta daterade kyrkan i Närke.
Det ursprungliga koret utvidgades sannolikt under senmedeltiden till samma bredd som långhuset (1400-1549), då också sakristian uppfördes. 1617 försågs kyrkan med valv och väggmålningar (årtalet finns angivet i västra valvet). Till medeltidskyrkan anslöts 1724-29 ett väsentligt förstorat kor med trätunnvalv. Ett gravkapell byggs 1765 för släkten Hofsten från Villingsberg. 1865 Genomgick kyrkan en omfattande inre reparation. Altaret byggdes om. Väggarna vitkalkades och trävirket målades. Väggmålningar under kalken togs fram och bättrades 1909.