Hermanö kyrkogård

Härmanö kyrkogård
Den består av två delar, dels den västra som är den nya kyrkogården. Det är den kyrkogård som idag används. Dels den närmast vattnet som är den äldre kyrkogården. Fram till cirka 1866 hörde de som bodde på Härmanö till Morlanda församling. Man fick dispens att gå i Gullholmens kyrka. Men var tvungen att använda begravningsplatsen vid Morlanda kyrka. Detta blev ohållbart och Härmanöborna fick en egen begravningsplats.

Klockstapeln på Härmanö
Den står på den gamla kyrkogården. Den är byggd 1971 av telefonstolpar.

Bönderna på Stora Hermanö fick inte tillhöra Gullholmens församling då denna bröt sig ur Morlanda 1798. Den troliga orsaken är att gårdarna utgjorde viktiga skattebetalare och den inkomsten ville man behålla. Stort inflytande i denna fråga hade patron Bildt på Morlanda Säteri som hade rätten till kyrkoskatten.
Alla Hermanöbornas kyrkliga angelägenheter som dop, konfirmation, bröllop, begravning skulle ske i Morlanda och man kan tänka vilka umbärande det innebar ibland med dåligt väder och mindre båtar. Vanliga kyrkobesök skedde i Gullholmens kyrka. Skolgången var kyrkans ansvar och bönderna vädjade 1842 att barnen skulle få gå i skolan på Gullholmen. Morlanda sa nej men bönderna överklagade till Domkapitlet som gav dem rätt, fast de fick fortsätta betala skolavgift till Morlanda.
Tanken har troligen länge funnits att anlägga en egen begravningsplats så man kunde besöka och sköta sina gravplatser. Så trots att Stora Hermanö överfördes till Gullholmens församling 1888 fullföljdes anläggandet av denna begravningsplats något år senare. Första jordfästningen skedde 1891 då Jakob Jönsson från Höpallen gravsattes. Den danskfödda hustrun Dorotea dog redan 1883 och ligger således på Morlanda men släkten valde att sätta hennes namn bredvid maken. På Morlanda kyrkogård hade man haft svårt att besöka gravarna och där fanns så vitt vi vet inga gravstenar över någon Hermanöbo.

Länge saknades körväg till kyrkan på Gullholmen varför man på Hermanö samlades i sorgehuset och sedan fördes kistan i procession med katafalk till begravningsplatsen där sedan både jordfästning och gravsättning ägde rum under bar himmel. Denna sed fortsatte in till mitten av 1960-talet. Därefter väljer man Gullholmens kyrka till jordfästningen och man slutar också med att ha samlingen i hemmet utan istället, i lämplig lokal nära kyrkan.

Gravstenarna här representerar de flesta gårdarna på Hermanö och deras familjer. Första åren var det bara gårdsägare som hade rätten att begravas här, men det blev sedan i praktiken även arrendatorer eller andra som bodde på Hermanö när de dog. I modern tid har närstående släktingar, barn eller barnbarn fått sina gravar här och fortfarande sker här gravsättningar.
Det vilar även många anonymt antingen under beteckning familjegrav eller att man inte haft gravsten varpå graven försvinner med åren. Det har även begravts skeppsbrutna som flutit iland drunknade. Idag vet ingen längre var de omärkta gravar är.